Jag har studerat några gamla pipor på Scenkonstmuséet. Den övre pipan är från Lillhärdal och är donerad 1904. Det är okänt vem som gjort men det finns en del intressanta detaljer. Många spelpipor verkar ha varit helt raka men spelpipan från Lillhärdal är lite bredare vid labiet. Det ser man också i en av de tre ritningarna av Jonas Jönssons pipor som finns. Det gör att man antagligen kan skära ut ett bättre labium. Fingerhålen är ganska stora, delvis är det väl nötning men jag tror att pipan var gjord på detta sätt och att den var mycket spelbar. Den verkar älskad och det finns en spricka som är lagad med ett mässingsband.
Den nedre pipan är från Ovanåker i Hälsingland och är donerad runt 1910 och man vet inte vem som har gjort den heller. Den är helt rak och har 7 hål vilket är lite ovanligare. Fingerhålen är betydligt mindre och är borrade snett uppåt, på samma sätt som Jonas Jönsson gjorde enligt ritningarna.
Jag undrar vad man behandlade träet med i de gamla piporna. När man granskar pipan från Lillhärdal ser det ut som om det är flera lager färg, gråblått och röd-orange, lite som vid kurbitsmålning.